Ps. Nu när jag har bloggat alldeles förfärligt mycket (på otillåten kort tid) kan inte Glempa klaga på att jag aldrig bloggar. Nu får jag klaga på henne istället. Ds.

För en stund sen försökte jag googla efter en väns blogg. Jag skrev "neumebapla", den heter tydligen nemoubliezpas. Jag var ganska nära ändå. //Glenny

Fick se bilden nu, jag blev inte besviken. Jag blev först lättad, sen glad och sen nervös. Att skriva i en blogg som har i princip noll läsare, det känns lite som att prata med sig själv. Och nej, jag har inte speciellt mycket att göra idag. //Glenny

Fick ett mms av en vän. Kan se texten till, "jag tycker vi tar hem den i natt." Men, jag kan inte se bilden. Ni (alla tusentals läsare) kan väl tänka er hur jobbigt det är? Jag är liksom nära att dö av nyfikenhet. Samtidigt är jag lite orolig - tänk om det är något tråkigt så jag blir besviken?

Har tänkt på en grej. Varför säger man "sluta spela allan?" eller visst säger man så? Jag har hört det. Men varför? Vem är han Allan? Jag undrar vad han gjorde för att förtjäna det där uttrycket. Jag skulle vilja träffa han Allan.

Såg en grävling på vägen hem - Awesome! Sen körde vi över ett träd. Ps. Det är fult att ljuga.

När man har bestämt sig för att försöka vara snygg på kvällen, men vaknar på morgonen, ser sig i spegeln och inser att "fan vad ful jag är idag!" hur kul är det då? Hur som helst är vi redo för Måndagsfest. Tillsammans med klackar och klänningar beger vi oss in till stan. Men det här går egentligen inte särskilt bra.. Att vara två personer som skriver ett inlägg är inte rekommendera. Nu har vi ändå kommit fram till att det är rättvist då vi skrivit lika många meningar och tyckt att varandras är lika töntiga. Lika bra att sluta här. Tack alla fans.